Henoks syn ..Fadern och Sonen

....
Först lite praktisk info det här tror jag på ..läs mer
Det här tror jag på ..en kort presentation

nu kan du gå över till studierna

..
Välkommen till självständiga bibelstudier över internet....jag uppdaterar ständigt texterna ...
den text som kommer nu är en av de starkaste bibeltexter jag vet ...
jag citerar hur Jesu Fader är nere på vår jord ..
när folk talar om Gud ... så är Gud för mig just Jesu Fader ..den gamle av dagar..daniel 7:9 ...
läs mer
Prisen vår Herres, Jesu Kristi Gud och Fader

och när folk talar om Jesus ..
är Jesus för mig Guds Son ..daniel 7:13. ...
människosonen som var i himlen ..
den osynlige Gudens avbild förstfödd före allt skapat
Jesus är Ordet som var hos Fadern
Jesus är det eviga livet som var hos Fadern
Jesus har uppstått från döden och lever nu i evighet hos Fadern
Jesus har blivit given all makt
Jesus kom till jorden för att göra om intet döden
och ge människor evigt liv
läs mer scrolla ner till denna text
Bibelns stora tema är detta
Teologi lära enligt Celeste ...


Jesus är gud och människa ..
Jesus är gud som född av Gud Fadern före all tid dvs en Far föder en Son ..
dvs gud av gud och Jesus är människa som född av Maria i tiden ..

när folk talar om helig ande ..
så är Anden för mig den ande som utgår ur Fadern i bibeln kallad Visheten ....
denna vishet tar sin boning i Jesus ..
denna Vishet är Guds fullhet i Jesus ...
läs mer
Gud i Kristus ..Messias ..människosonen som var i himlen

dvs Gud var i Jesus och försonade världen med sig själv.....
och det är denna Ande du får vid pånyttfödelsen när du tar emot Jesus genom bibelordet ..
Jesus är ju Ordet som blev kött ...

vill du ta emot Jesu Ande ..
läs då 1 joh 4.. denna text om och om igen ..
bekänn den som sanning i dina tankar ..
du tar emot Jesu Andes närvaro i dina tankar ..
lycka till med din vandring..

Smaka på dessa ord ur 1 joh 4 ...
Om vi älska varandra, så förbliver Gud i oss, och hans kärlek är fullkomnad i oss....

http://runeberg.org/bibeln/61_04.html

Amen Gud välsigne dig rikligt ...

lättast är att printa ut materialet och ha en bibel vid sidan om och följa Andens ingivelser medan du läser texten ...det är inget roligt att läsa bibeln om man inte läser bokstavligt ..så prova att läs bokstavligt.. se vilka tankar du får ...kontrollera sedan dessa tankar mot bibelordet...jag är fullkomligt passionerad över detta djupa ämne ..så jag upprepar viktiga tankar om och om igen ...


läs mer
A
djupa studier..min tolkning 1
B
Välkommen....detta är en ren och skär studieblogg..som går på djupet...vi vill gå rakt mot kärnan









läs mer i bloggarkivet
A
Prisen vår Herres, Jesu Kristi Gud och Fader
B
Vi vill komma och tillbe dig i Jesu namn..vi vill tillbe dig tillsammans med din Son Jesus och alla de heliga i Kristi Kropp genom alla tider
C
http://gudstjanst.blogspot.com/2009/04/70101.html








Den helige Ande är min favoritlärare ..jag blev så lycklig när Anden manade mig att läsa Henok ...kolla vad han skriver... dvs vad uppenbarade Anden för Henok ...tänk att Henok genom Anden fick se en syn ...att hela universums Gud ...Jesu Far skulle stiga ner på Sinai ...henok beskriver också dödsriket där våra andar vistas ... ja .. jag blev lycklig .. när denna djupa andliga kunskap landade i mitt hjärta .... det var när jag såg att Gud faktiskt steg ner ..det var då av respekt för Gud jag började hålla sabbatt.. enligt 2 mose 16:29..
men i nya förbundet är allt frivilligt .... men den Andens närvaro jag känner när jag går in i sabbatt ..stannar upp i livet och begrundar djupa ting ex Gud steg ner ...... den närvaron har blivit mig väldigt kär


Henoks syn ..Fadern och Sonen...när denna bok kom till mig då blev jag mätt ..henok beskriver en Gudsbild
som verkar logisk ... efter att läst Henoksbok...den finns på en del bibliotek.. påbörjade jag att hitta GT + NT texter som beskrev det Henok såg ..läs mer


1 Kapitlet.

Henochs välsignelseord, hvarmed han välsignade de utvalda och rättfärdiga, som skola vara tillstädes på bedröfvelsens dag, då alla onda och ogudaktiga varda aflägsnade.
2. Och då sade Henoch, en rättfärdig man, hvars ögon Gud hade öppnat, så att han såg en helig syn i himlarna, hvilken änglarna visade mig, och av dem hörde jag allt, och jag visste hvad jag såg; men det är icke för detta släkte, utan för de framtida släkten, som skola komma.
3. Om de utvalda talade jag och rådplägade om dem med den Helige och Store, hvilken skall framträda ur sin boning, med världens Gud.
4. Och därifrån skall han nedstiga på Sinai berg och synas med sina härskaror och visa sig på himmelen i sin makts starkhet.
läs mer
Sinai..Jesu Fader nere på Sinai Horeb



Henoks ord om hur gud bor i Kristus
49 Kapitlet.

1 Vishetens ande är utgjuten såsom vatten, och härligheten upphör icke inför honom från evighet till evighet.
2. Ty han är mäktig i alla rättfärdighetens hemligheter, och orättvisan skall försvinna likt en skugga och ej längre äga bestånd emedan den Utvalde är uppstånden inför andarnas Herre och hans härlighet varar från evighet till evighet och hans makt från släkte till släkte.
3. I honom bor vishetens ande och dens ande, som gifver förstånd, och kunskapens och kraftens ande, och deras ande, som äro afsomnade i rättfärdighet.
4. Och han skall döma det förborgade, och ingen skall kunna föra fåfängt tal inför honom, ty han är utvald inför andarnas Herre efter hans välbehag.

läs mer
A
Gud i Kristus ..Messias ..människosonen som var i himlen

B
Faderns Ande Visheten



Judas brev.. obs Henok profeterade ..henok levde vid Noas tid ...så det är en stark profetia att det finns en Gud och denne komma till vår jord
http://runeberg.org/bibeln/65.html

judas 1
14. Om dessa var det ock som Enok, den sjunde från Adam, profeterade och sade: »Se, Herren kommer med sina mångtusen heliga, för att hålla dom över alla och bestraffa alla de ogudaktiga för alla de ogudaktiga gärningar som de hava övat, och för alla de förmätna ord som de i sin syndiga ogudaktighet hava talat mot honom.»

och mose fick se detta ...lev er in i texten
5 mose 33
1. Och detta är den välsignelse gudsmannen Mose gav Israels barn före sin död;
2. han sade: »HERREN kom från Sinai, och från Seir gick hans sken upp för dem; han kom fram i glans från berget Paran, ut ur hopen av mångtusen heliga; på hans högra sida brann i eld en lag för dem.


läs henoksboken..jag tycker den är guld i att förklara det osynliga ..den osynliga andevärlden ...

http://www.sanningen.nu/henok.html#henok




henoks bok
14 kap
8. Och sålunda tedde sig min syn. Se, molnen och en dimma inbjödo mig, och stjärnornas och blixtarnas lopp dref och jagade mig, och vindarna gåfvo mig vingar och förde mig bort.
9. De togo mig upp till himmelen, och jag kom till en mur, byggd af kristall och omgifven av eld. Och jag begynte varda förfärad.
10. Och jag steg in i lågan och närmade mig ett högt hus med väggar och golf af kristall.
11. Dess tak liknade stjärnornas och blixtarnas bana, med flammande kerubim däremellan på en vattenklar himmel.
12. Lågande eld omgaf dess väggar, och dess dörr brann af eld.
13. Och jag inträdde i den boningen. Den var het som eld och kall som is. Intet ljufligt och intet lif funnos där. Fruktan öfverföll mig, och bäfvan fattade mig,
14. och förskräckt och skälfvande, föll jag på mitt ansikte. Och jag såg i min syn,
15. och se, där var en annan byggnad, större än den förra, af eldslågor, och alla dess portar stodo öppna inför mig.
16. Och allt var så öfversvinneligt härligt och stort och praktfullt, att jag icke mäktar gifva eder en besrifning på dess härlighet och storlek.
17. Men dess golv var af eld, och därofvan blixtars och stjärnors bana, och äfven dess tak var flammande eld.

18. Och jag upplyfte mina ögon och såg därinne en hög tron, till utseendet såsom rimfrost, och runt omkring den liksom strålande sol och stämmor af kerubim.



19. Och nedanför den höga tronen runno eldströmmar fram, så att man icke kunde se på den.


20. Och han, som är stor i härlighet, satt på den tronen, och hans klädnad sken klarare än solen och var hvitare än den rena snön.


21. Ingen af änglarna kunde träda ditin, icke heller en dödlig skåda själfve den härlige och majestätiske Gudens anlete.


22. Flammande lågor omgåfvo honom, och en stor eld brann inför honom, så att ingen af dem som voro omkring honom kunde närma sig tronen. Tio tusen sinom tio tusen stodo inför honom, men han hade intet behof af det heliga rådet.


23. Och de heliga i hans närhet aflägsnade sig hvarken natt eller dag och lämnade honom aldrig.
24. Och jag hade dittills haft ett täckelse öfver mitt ansikte, ty jag bäfvade. Då kallade mig Herren med egen mun och sade till mig: Kom hit, Henoch, och hör mitt heliga ord!
25. Och han lät mig stiga upp och komma fram ända till porten, men jag böjde ned mitt ansikte.

15 Kapitlet.Och han sade till mig med sitt ord: Hör, frukta icke, Henoch, du rättfärdige

46 Kapitlet.

1 Och där såg jag en, som hade ett dagarnas hufvud, hvitt som ull, och hos honom var en annan, hvars anlete var såsom en människas, och ljufligt var det och likt de heliga änglarnas.
2. Och jag frågade en af änglarna, hvilken gick med mig och visade mig alla de förborgade tingen, om den Människosonen, hvem han var och hvadan han kommit och hvarför han gick med dagarnas Hufvud.
3. Och han svarade mig och sade: Detta är Människosonen, som äger rättfärdigheten och hos hvilken rättvisan bor och som uppenbarar alla det förborgades skatter, emedan andarnas Herre har utvalt honom, och hvars del inför andarnas Herre har öfverträffat allting genom hans rättfärdighet i evighet.
4. Och denne Människoson, som du har sett, skall uppjaga konungarna och de mäktiga från deras läger och de väldiga från deras troner och lösa de väldigas tyglar och krossa syndarnas tänder.
5. Och han skall störta konungarna från deras troner och drifva dem ut ur deras riken, emedan de icke prisa och lofva honom och icke heller med tacksägelse erkänna af hvem riket blifvit dem förlänadt.
6. Och de väldigas ansikte skall han förskjuta, och blygselns rodnad skall betäcka det, mörker skall vara deras boning och maskar deras läger, och de skola icke hafva något hopp att få uppstå från sina läger, emedan de icke lofprisa andarnas Herres namn.
7. Och det är de som mästra himmelens stjärnor och lyfta sina händer mot den Högste och förtrampa jorden och bo på henne, och deras gärningar äro idel orättfärdighet och uppenbara orättvisa, och deras makt är grundad på deras rikedom, och de tro på de gudar, som äro deras egna händers verk, och de hafva förnekat andarnas Herres namn.
8. Och de varda utdrifna ur hans församlings och de troendes hyddor, ur deras som blifvit vägda i andarnas Herres namn.

47 Kapitlet.


1 Och i de dagarna stiga de rättfärdigas bön och deras blod från jorden upp inför andarnas Herre.
2. I de dagarna skola de heliga, som bo ofvan i himlarna, samfäldt, åkalla och bedja och prisa och tacka och lofva andarnas Herres namn för de rättfärdigas blods skull, som blef utgjutet, och för de rättfärdigas bön, att den icke måtte vara fåfäng inför andarnas Herre och att domen måtte verkställas och de ej evigt nödgas vänta.
3. Och då såg jag dagarnas Hufvud, när han satte sig på sin härlighets tron och de lefvandes böcker vordo uppslagna inför honom, och all hans här, som är ofvan i himlarna och omkring honom, stod inför honom.
4. Och de heligas hjärtan blefvo fulla af fröjd öfver att rättfärdighetens tal var fylldt och de rättfärdigas bön hörd och deras blod försonadt inför andarnas Herre.


48 Kapitlet.

1 Och på den orten såg jag en rättfärdighetens källa, som var outtömlig och omgifven af flera vishetens brunnar, och alla törstande drucko därur och blevo uppfyllda med visdom och hade sin boning hos de rättfärdiga och heliga och utvalda.
2. Och på den tiden vardt Människosonen nämnd hos andarnas Herre och hans namn inför dagarnas Hufvud.
3. Och innan solen och stjärnbilderna voro skapade, innan himmelens ljus voro danade, vardt hans namn nämndt inför andarnas Herre.
4. Han skall vara en staf för de rättfärdiga och heliga, att de må stödja sig därpå och icke falla, och han skall vara folkens ljus och de i hjärtat bedrövades hopp.
5. Alla som bo på jorden skola nedfalla inför honom och tillbedja honom och lofva och prisa och lofsjunga andarnas Herres namn.
6. Och därför vardt han utvald och förborgad inför honom, innan världen skapades, och i evighet skall han vara inför honom.
7. Och andarnas Herres vishet har uppenbarat honom för de heliga och rättfärdiga, ty han bevarar de rättfärdigas del, emedan de hafva hatat och försmått denna orättfärdighetens värld och hatat alla dess verk och vägar, i andarnas Herres namn, ty i hans namn varda de frälsta, och han blir deras lifs hämnare.
8. Och i de dagarna skola jordens konungar och de väldiga, som besitta fästet, slå ned blicken för sina händers verk, ty på sin ängslans och nöds dag skola de icke rädda sina själar.
9. Och jag skall öfverantvarda dem i mina utvaldas händer. Liksom halm i eld skola de brinna inför de rättfärdigas ansikte, och liksom bly i vatten skola de nedsjunka inför de heligas anlete, och intet spår skola de lämna efter sig.
10. Och på deras bedröfvelses dag skall det blifva frid på jorden. Inför honom skola de falla och icke åter uppstå, och ingen skall taga dem i sina händer och upplyfta dem, ty de hafva förnekat andarnas Herre och hans Smorde. Prisadt vare andarnes Herres namn!


49 Kapitlet.


1 Vishetens ande är utgjuten såsom vatten, och härligheten upphör icke inför honom från evighet till evighet.
2. Ty han är mäktig i alla rättfärdighetens hemligheter, och orättvisan skall försvinna likt en skugga och ej längre äga bestånd emedan den Utvalde är uppstånden inför andarnas Herre och hans härlighet varar från evighet till evighet och hans makt från släkte till släkte.
3. I honom bor vishetens ande och dens ande, som gifver förstånd, och kunskapens och kraftens ande, och deras ande, som äro afsomnade i rättfärdighet.
4. Och han skall döma det förborgade, och ingen skall kunna föra fåfängt tal inför honom, ty han är utvald inför andarnas Herre efter hans välbehag.


50 Kapitlet.


http://www.sanningen.nu/henok.html#henok


dessa profeter ser en stad den himmelska staden det himmelska Jeusalem ..som kommer ner

http://runeberg.org/bibeln/58_11.html

Brevet till hebréerna,

11 Kapitlet Trons kraft, bevisad av trosvittnen från det gamla förbundets tid.

1. Men tron är en fast tillförsikt om det som man hoppas, en övertygelse om ting som man icke ser.
2. På grund av den fingo ju de gamle sitt vittnesbörd.
3. Genom tron förstå vi att världen har blivit fullbordad genom ett ord av Gud, så att det man ser icke har blivit till av något synligt.
4. Genom tron frambar Abel åt Gud ett bättre offer än Kain, och genom den fick han det vittnesbördet att han var rättfärdig, i det Gud själv gav vittnesbörd om hans offergåvor; och genom tron talar han ännu, fastän han är död.
5. Genom tron togs Enok bort, för att han icke skulle se döden; och »man såg honom icke mer, ty Gud tog honom bort». Förrän han togs bort, fick han nämligen det vittnesbördet att han hade täckts Gud;
6. men utan tro är det omöjligt att täckas Gud. Ty den som vill komma till Gud måste tro att han är till, och att han lönar dem som söka honom.
7. Genom tron var det som Noa, sedan han hade fått uppenbarelse om något som man ännu icke såg, i from förtröstan byggde en ark för att rädda sitt hus; och genom den blev han världen till dom och fick till arvedel den rättfärdighet som hör tron till.
8. Genom tron var Abraham lydig, när han blev kallad, och han drog så ut till det land som han skulle få till arvedel; han drog ut, fastän han icke visste vart han skulle komma.
9. Genom tron bosatte han sig såsom främling i det utlovade landet, likasom i ett främmande land, och bodde i tält med Isak och Jakob, som voro hans medarvingar till samma löfte.

10. Ty han väntade på »staden med de fasta grundvalarna», vars byggmästare och skapare är Gud.

11. Genom tron fick jämväl Sara, fastän överårig, kraft att bliva stammoder för en avkomma, i det hon höll den för trovärdig, som hade givit löftet.
12. Därför föddes ock av en och samme man, en som var så gott som död, avkomlingar »så talrika som stjärnorna på himmelen och som sanden på havets strand, som man icke kan räkna».
13. I tron dogo alla dessa, innan de ännu hade fått vad utlovat var; de hade allenast sett det i fjärran och hade hälsat det och bekänt sig vara »gäster och främlingar» på jorden.
14. De som så tala giva ju därmed till känna att de söka efter ett fädernesland.
15. Och om de hade menat det land som de hade gått ut ifrån, så hade de haft tillfälle att vända tillbaka dit.


16. Men nu stod deras håg till ett bättre, nämligen det himmelska. Därför blyges icke Gud för att kallas deras Gud; ty han har berett åt dem en stad.



35. Kvinnor funnos som fingo igen sina döda genom deras uppståndelse. Andra läto sig läggas på sträckbänk och ville icke taga emot någon befrielse, i hopp om en så mycket bättre uppståndelse.
36. Andra åter underkastade sig begabberi och gisselslag, därtill ock bojor och fängelse;
37. de blevo stenade, marterade, söndersågade, dödade med svärd. De gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar, nödställda, misshandlade, plågade,
38. dessa människor som världen icke var värdig att hysa; de irrade omkring i öknar och bergstrakter och levde i hålor och jordkulor.
39. Och fastän alla dessa genom tron hava fått sitt vittnesbörd, undfingo de ändå icke vad utlovat var;

40. ty Gud hade åt oss utsett något bättre, på det att de icke oss förutan skulle bliva fullkomnade.


joh upp 21

2. Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum.
3. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: »Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem
4. och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.»

joh upp 21
http://runeberg.org/bibeln/66_21.html


Johannes' uppenbarelse,

21 Kapitlet En ny himmel och en ny jord. Det nya Jerusalems härlighet.


1. Och jag såg en ny himmel och en ny jord; ty den förra himmelen och den förra jorden voro förgångna, och havet fanns icke mer.
2. Och jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum.
3. Och jag hörde en stark röst från tronen säga: »Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem
4. och skall avtorka alla tårar från deras ögon. Och döden skall icke mer vara till, och ingen sorg eller klagan eller plåga skall vara mer; ty det som förr var är nu förgånget.»
5. Och han som satt på tronen sade: »Se, jag gör allting nytt.» Ytterligare sade han: »Skriv: ty dessa ord äro visa och sanna.»
6. Han sade vidare till mig: »Det är gjort. Jag är A och O[1], begynnelsen och änden. Åt den som törstar skall jag giva att dricka för intet ur källan med livets vatten.
7. Den som vinner seger, han skall få detta till arvedel, och jag skall vara hans Gud, och han skall vara min son.
8. Men de fega och de otrogna, och de som hava gjort vad styggeligt är, och dråpare och otuktiga människor och trollkarlar och avgudadyrkare och alla lögnare skola få sin del i den sjö som brinner med eld och svavel; detta är den andra döden.»
9. Och en av de sju änglarna med de sju skålar, som voro fulla med de sju sista plågorna, kom och talade till mig och sade: »Kom hit, så skall jag visa dig bruden, Lammets hustru.»
10. Och han förde mig i anden åstad upp på ett stort och högt berg och visade mig den heliga staden Jerusalem, som kom ned från himmelen, från Gud,


11. med Guds härlighet. Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten, den var såsom kristallklar jaspis.
12. Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels barns tolv stammar.
13. I öster voro tre portar, i norr tre portar, i söder tre portar och i väster tre portar.
14. Och stadsmuren hade tolv grundstenar, och på dem stodo tolv namn: namnen på Lammets tolv apostlar. 15. Och han som talade till mig hade en gyllene mätstång för att därmed mäta staden och dess portar och dess mur.
16. Och staden utgjorde en fyrkant, och dess längd var lika stor som dess bredd. Och med stången mätte han staden: dess mått var tolv tusen stadier, dess längd och bredd och höjd voro lika.
17. Och han mätte dess mur: den var ett hundra fyrtiofyra alnar efter människors mått, som ock är änglars.
18. Och stadsmuren var byggd av jaspis, men staden själv var av rent guld, likt rent glas.
19. Stadsmurens grundstenar voro skönt lagda och utgjordes av alla slags ädelstenar. Den första grundstenen var en jaspis, den andra en safir, den tredje en kalcedon, den fjärde en smaragd,
20. den femte en sardonyx, den sjätte en karneol, den sjunde en krysolit, den åttonde den beryll, den nionde en topas, den tionde en krysopras, den elfte en hyacint, den tolfte en ametist.
21. Och de tolv portarna utgjordes av tolv pärlor; var särskild port utgjordes av en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld, likt genomskinligt glas.
22. Och jag såg i den intet tempel, ty Herren Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet.
23. Och staden behöver icke sol eller måne till att lysa där, ty Guds härlighet upplyser den och dess ljus är Lammet.
24. Och folken skola vandra i dess ljus, och jordens konungar föra ditin, vad härligt de hava.
25. Dess portar skola aldrig stängas om dagen -- natt skall icke finnas där
26. och vad härligt och dyrbart folken hava skall man föra ditin.
27. Men intet orent skall någonsin komma ditin, och ingen som gör vad styggeligt är och lögn, utan allenast de som äro skrivna i livets bok, Lammets bok.



Johannes' uppenbarelse,

22 Kapitlet Ytterligare om det nya Jerusalem. Den profetiska synens sanning. Jesu snara tillkommelse. Slutord och slutönskan.

1. Och han visade mig en ström med vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron
2. och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro frukt var månad; och trädens löv tjänade till läkedom för folken.
3. Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå där inne, och hans tjänare skall tjäna honom
4. och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor.
5. Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem, och de skola regera i evigheternas evigheter.
6. Och han sade till mig: »Dessa ord äro vissa och sanna; och Herren, profeternas andars Gud, har sänt sin ängel för att visa sina tjänare, vad som snart skall ske.
7. Och se, jag kommer snart. Salig är den som tager vara på de profetians ord som stå i denna bok.»
8. Och jag, Johannes, var den som hörde och såg detta. Och när jag hade hört och sett det, föll jag ned för att tillbedja inför ängelns fötter, hans som visade mig detta.
9. Men han sade till mig: »Gör icke så. Jag är din medtjänare och dina bröders, profeternas, och deras som taga vara på denna boks ord. Gud skall du tillbedja.»
10. Och han sade till mig: »Göm icke under något insegel de profetians ord som stå i denna bok; ty tiden är nära.
11. Må den som är orättfärdig fortfara att öva sin orättfärdighet och den som är oren att orena sig. Så ock den som är rättfärdig, han fortfare att öva sin rättfärdighet, och den som är helig att helga sig.
12. Se, jag kommer snart och har med mig min lön, för att vedergälla var och en efter som hans gärningar äro.
13. Jag är A och O[1], den förste och den siste, begynnelsen och änden.
14. Saliga äro de som två sina kläder för att få rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom dess portar.
15. Men de som äro hundar och trollkarlar och otuktiga och dråpare och avgudadyrkare och alla som älska och göra lögn, de måste alla stanna därutanför.»
16. Jag, Jesus, har sänt min ängel för att i församlingarna vittna om detta för eder. Jag är telningen från Davids rot och kommen av hans släkt, jag är den klara morgonstjärnan.
17. Och Anden och bruden säga: »Kom.» Och den som hör det, han säge »Kom.» Och den som törstar, han komme; ja den som vill, han tage livets vatten för intet.
18. För var och en som hör de profetians ord, som stå i denna bok betygar jag detta: »Om någon lägger något till dem, så skall Gud på honom lägga de plågor om vilka är skrivet i denna bok.
19. Och om någon tager bort något från de ord som stå i denna profetias bok, så skall Gud taga ifrån honom hans del i livets träd och i den heliga staden, om vilka är skrivet i denna bok.»
20. Han som betygar detta säger: »Ja, jag kommer snart.» Amen. Kom Herre Jesus!
21. Herren Jesu nåd vare med alla.



därför säger Jesus så här fokus EVIGT LIV

matt 9

6. Men för att I skolen veta att Människosonen har makt här på jorden att förlåta synder, så stå upp» -- sade han nu till den lame -- »och tag din säng och gå hem.»


http://runeberg.org/bibeln/40_19.html

16. Då trädde en man fram till honom och sade: »Mästare, vad gott skall jag göra för att få evigt liv?»


17. Han sade till honom: »Varför frågar du mig om vad som är gott? En finnes som är god. Men vill du ingå i livet, så håll buden.»
18. Han frågade: »Vilka?» Jesus svarade: »'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd',
19. 'Hedra din fader och din moder' och 'Du skall älska din nästa såsom dig själv.'»
20. Då sade den unge mannen till honom: »Allt detta har jag hållit. Vad fattas mig ännu?»
21. Jesus svarade honom: »Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
22. Men när den unge mannen hörde detta, gick han bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.
23. Då sade Jesus till sina lärjungar: »Sannerligen säger jag eder: För den som är rik är det svårt att komma in i himmelriket.
24. Ja, jag säger eder: Det är lättare för en kamel att komma in genom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
25. När lärjungarna hörde detta, blevo de mycket häpna och sade: »Vem kan då bliva frälst?»
26. Men Jesus såg på dem och sade till dem: »För människor är detta omöjligt, men för Gud är allting möjligt.»


http://runeberg.org/bibeln/41_10.html

markus 10

17. När han sedan begav sig åstad för att fortsätta sin väg, skyndade en man fram och föll på knä för honom och frågade honom: »Gode Mästare, vad skall jag göra för att få evigt liv till arvedel?»
18. Jesus sade till honom: »Varför kallar du mig god? Ingen är god utom Gud allena.
19. Buden känner du: 'Du skall icke dräpa', 'Du skall icke begå äktenskapsbrott', 'Du skall icke stjäla', 'Du skall icke bära falskt vittnesbörd', 'Du skall icke undanhålla någon vad honom tillkommer', Hedra din fader och din moder.'»
20. Då svarade han honom: »Mästare, allt detta har jag hållit från min ungdom.»
21. Då såg Jesus på honom och fick kärlek till honom och sade till honom: »Ett fattas dig: gå bort och sälj allt vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig.»
22. Men han blev illa till mods vid det talet och gick bedrövad bort, ty han hade många ägodelar.
23. Då såg Jesus sig omkring och sade till sina lärjungar: »Huru svårt är det icke för dem som hava penningar att komma in i Guds rike!»
24. Men lärjungarna häpnade vid hans ord. Då tog Jesus åter till orda och sade till dem: »Ja, mina barn, huru svårt är det icke att komma in i Guds rike!
25. Det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga, än för den som är rik att komma in i Guds rike.»
26. Då blevo de ännu mer häpna och sade till varandra: »Vem kan då bliva frälst?»
27. Jesus såg på dem och sade: »För människor är det omöjligt, men icke för Gud, ty för Gud är allting möjligt.»
28. Då tog Petrus till orda och sade till honom: »Se, vi hava övergivit allt och följt dig.»
29. Jesus svarade: »Sannerligen säger jag eder: Ingen som för min och evangelii skull har övergivit hus, eller bröder eller systrar, eller moder eller fader, eller barn, eller jordagods,
30. ingen sådan finnes, som icke skall få hundrafalt igen: redan här i tiden hus, och bröder och systrar, och mödrar och barn, och jordagods, mitt under förföljelser, och i den tillkommande tidsåldern evigt liv.
31. Men många som äro de första skola bliva de sista, medan de sista bliva de första.»


om man läser Bibeln utifrån den himmelska staden dvs vad såg Abraham för 4000 år sedan


därefter sätter man in lagen och nåden i den tidsramen

Brevet till hebréerna,
9 Kapitlet Den prästerliga tjänsten i de båda förbunden.


1. Nu hade visserligen också det förra förbundet sina gudstjänststadgar och sin jordiska helgedom.
2. Ty i tabernaklet inrättades ett främre rum, vari stodo ljusstaken och bordet med skådebröden; och detta rum kallas »det heliga».
3. Men bakom den andra förlåten var ett annat rum i tabernaklet, ett som kallas »det allraheligaste»,
4. med ett gyllene rökelsealtare och förbundets ark, på alla sidor överdragen med guld. I denna förvarades ett gyllene ämbar med mannat, så ock Arons stav, som hade grönskat, och därtill förbundets tavlor.
5. Därovanpå stodo härlighetskeruber, som överskyggde nådastolen. Men om vart särskilt av dessa föremål är nu icke tillfälle att tala.
6. Så blev detta inrättat. Och i det främre tabernakelrummet gå prästerna ständigt in och förrätta vad som hör till gudstjänsten,
7. men i det andra går allenast översteprästen in en gång om året, och då aldrig utan blod; och han frambär blodet för sig själv och för folkets ouppsåtliga synder.


8. Därmed giver den helige Ande till känna att vägen till det allraheligaste ännu icke har blivit uppenbarad, så länge det främre tabernakelrummet fortfarande äger bestånd.



9. Ty detta är en sinnebild som avser den nuvarande tiden, och i enlighet härmed frambäras gåvor och offer, vilka dock icke kunna fullkomna, efter samvetets krav, den som förrättar sin gudstjänst,




10. utan allenast äro utvärtes stadgar -- de såväl som föreskrifterna om mat och dryck och allahanda tvagningar -- stadgar pålagda intill dess tiden vore inne för en bättre ordning.





11. Men Kristus kom såsom överstepräst för det tillkommande goda; och genom det större och fullkomligare tabernakel som icke är gjort med händer, det är, som icke tillhör den skapelse som nu är,



12. gick han, icke med bockars och kalvars blod, utan med sitt eget blod, en gång för alla in i det allraheligaste och vann en evig förlossning.


13. Ty om redan blod av bockar och tjurar och aska av en ko, stänkt på dem som hava blivit orenade, helgar till utvärtes renhet,



14. huru mycket mer skall icke Kristi blod -- då han nu genom evig ande har framburit sig själv såsom ett felfritt offer åt Gud -- rena våra samveten från döda gärningar till att tjäna den levande Guden!

15. Så är han medlare för ett nytt förbund, på det att de som voro kallade skulle få det utlovade eviga arvet, därigenom att en led döden till förlossning ifrån överträdelserna under det förra förbundet.
16. Ty där ett testamente finnes, där måste det styrkas att den som har gjort testamentet är död.[1]
17. Först genom döden bliver ju ett testamente giltigt, varemot det icke äger gällande kraft, så länge den som har gjort det ännu lever.


18. Därför har icke heller det förra förbundet blivit invigt utan blod.
19. Ty sedan alla buden, såsom de lyda i lagen, hade blivit av Moses kungjorda för allt folket, tog han blod av kalvar och bockar, tillika med vatten och röd ull och isop, och bestänkte såväl själva boken som allt folket
20. och sade: »Detta är förbundets blod, det förbunds som Gud har stadgat för eder.»
21. Likaledes stänkte han ock blod på tabernaklet och på alla de ting som hörde till gudstjänsten.


22. Så renas enligt lagen nästan allting med blod, och utan att blod utgjutes gives ingen förlåtelse.



23. Alltså var det nödvändigt att avbilderna av de himmelska tingen renades genom sådana medel; men de himmelska tingen själva måste renas genom bättre offer än dessa.
24. Ty Kristus har icke gått in i ett allraheligaste som är gjort med händer, och som allenast är en efterbildning av det sannskyldiga, utan han har gått in i själva himmelen, för att nu träda fram inför Guds ansikte, oss till godo.
25. Ej heller har han gått ditin, för att många gånger offra sig själv, såsom översteprästen år efter år går in i det allraheligaste, med blod som icke är hans eget.
26. Han hade annars måst lida många gånger allt ifrån världens begynnelse. I stället har han uppenbarats en enda gång, nu vid tidernas ände, för att genom offret av sig själv utplåna synden.
27. Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,
28. så skall Kristus, sedan han en gång har blivit offrad för att bära mångas synder, för andra gången, utan synd, låta sig ses av dem som bida efter honom, till frälsning.




det är detta johannes ser

joh upp 4

Johannes' uppenbarelse,
4 Kapitlet Johannes ser i en syn Guds tron i himmelen.
1. Sedan fick jag se en dörr vara öppnad i himmelen; och den röst, lik ljudet av en basun, som jag förut hade hört tala till mig, sade: »Kom hit upp, så skall jag visa dig, vad som skall ske härefter.»
2. I detsamma kom jag i andehänryckning. Och jag fick se en tron vara framsatt i himmelen, och någon satt på den tronen;
3. och han som satt därpå var till utseendet såsom jaspissten och karneol. Och runt omkring tronen gick en regnbåge, som till utseendet var såsom en smaragd.
4. Och jag såg tjugufyra andra troner runt omkring tronen, och på de tronerna sutto tjugufyra äldste, klädda i vita kläder, med gyllene kransar på sina huvuden.
5. Och från tronen utgingo ljungeldar och dunder och tordön; och framför tronen brunno sju eldbloss, det är Guds sju andar.
6. Framför tronen syntes ock likasom ett glashav, likt kristall; och runt omkring tronen stodo fyra väsenden, ett mitt för var sida av tronen och de voro fullsatta med ögon framtill och baktill.
7. Och det första väsendet liknade ett lejon, det andra väsendet liknade en ung tjur, det tredje väsendet hade ett ansikte såsom en människa, det fjärde väsendet liknade en flygande örn.
8. Och vart och ett av de fyra väsendena hade sex vingar; runt omkring, jämväl under vingarna voro de fullsatta med ögon. Och dag och natt sade de utan uppehåll: »Helig, helig, helig är Herren Gud den Allsmäktige, han som var, och som är, och som skall komma.»
9. Och när väsendena hembära pris och ära och tack åt honom som sitter på tronen och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter,
10. då falla de tjugufyra äldste ned inför honom som sitter på tronen, och tillbedja honom som lever i evigheternas evigheter, och lägga sina kransar ned inför tronen och säga;
11. »Du, vår Herre och Gud, är värdig att mottaga pris och ära och makt, ty du har skapat allting, och därför att så var din vilja, kom det till och blev skapat.»


Johannes' uppenbarelse,

5 Kapitlet Bokrullen med de sju inseglen.

1. Och i högra handen på honom som satt på tronen såg jag en bokrulle, med skrift både på insidan och på utsidan, och förseglad med sju insegel.

2. Och jag såg en väldig ängel som utropade med hög röst: »Vem är värdig att öppna bokrullen och bryta dess insegel?»
3. Men ingen, vare sig i himmelen eller på jorden eller under jorden, kunde öppna bokrullen eller se vad som stod däri.
4. Och jag grät bittert över att ingen befanns vara värdig att öppna bokrullen eller se, vad som stod däri.
5. Men en av de äldste sade till mig: »Gråt icke. Se, lejonet av Juda stam, telningen från Davids rot, har vunnit seger, så att han kan öppna bokrullen och och bryta dess sju insegel.»
6. Då fick jag se att mellan tronen och de fyra väsendena och de äldste stod ett lamm, som såg ut såsom hade det varit slaktat. Det hade sju horn och sju ögon, det är Guds sju andar, vilka äro utsända över hela jorden.
7. Och det trädde fram och tog bokrullen ur högra handen på honom som satt på tronen.
8. Och när han tog bokrullen, föllo de fyra väsendena och de tjugufyra äldste ned inför Lammet; och de hade var och en sin harpa och hade gyllene skålar, fulla med rökelse, det är de heligas böner.
9. Och de sjöngo en ny sång som lydde så: »Du är värdig att taga bokrullen och att bryta dess insegel, ty du har blivit slaktad, och med ditt blod har du åt Gud köpt människor, av alla stammar och tungomål och folk och folkslag,
10. och gjort dem åt vår Gud till ett konungadöme och till präster, och de skola regera på jorden»
11. Och i min syn fick jag höra röster av många änglar runt omkring tronen och omkring väsendena och de äldste; och deras antal var tio tusen gånger tio tusen och tusen gånger tusen.
12. Och de sade med hög röst: »Lammet som blev slaktat, är värdigt att mottaga makten, så ock rikedom och vishet och starkhet och ära, och pris och lov.»
13. Och allt skapat, både i himmelen och på jorden och under jorden och på havet, och allt vad i dem var, hörde jag säga: »Honom, som sitter på tronen, och Lammet tillhör lovet och äran och priset och väldet i evigheternas evigheter.»
14. Och de fyra väsendena sade »amen», och de äldste föllo ned och tillbådo.


detta är innebörden av evigt liv

joh 17

Evangelium enligt Johannes,
17 Kapitlet Jesus beder för sig själv, för sina lärjungar och för alla dem som tro på honom.

1. Sedan Jesus hade talat detta, lyfte han upp sina ögon mot himmelen och sade: »Fader, stunden är kommen; förhärliga din Son, på det att din Son må förhärliga dig,
2. eftersom du har givit honom makt över allt kött, för att han skall giva evigt liv åt alla dem som du har givit åt honom.
3. Och detta är evigt liv, att de känna dig, den enda sanne Guden, och den du har sänt, Jesus Kristus.

4. Jag har förhärligat dig på jorden, genom att fullborda det verk som du har givit mig att utföra.
5. Och nu, Fader, förhärliga du mig hos dig själv, med den härlighet som jag hade hos dig, förrän världen var till.
6. Jag har uppenbarat ditt namn för de människor som du har tagit ut ur världen och givit åt mig. De voro dina, och du har givit dem åt mig, och de hava hållit ditt ord.
7. Nu hava de förstått att allt vad du har givit åt mig, det kommer från dig.
8. Ty de ord som du har givit åt mig har jag givit åt dem: och de hava tagit emot dem och hava i sanning förstått att jag är utgången från dig, och de tro att du har sänt mig.
9. Jag beder för dem; det är icke för världen jag beder, utan för dem som du har givit åt mig, ty de äro dina
10. -- såsom allt mitt är ditt, och ditt är mitt -- och jag är förhärligad i dem.


11. Jag är nu icke längre kvar i världen, men de äro kvar i världen, när jag går till dig. Helige Fader, bevara dem i ditt namn -- det som du har förtrott åt mig -- för att de må vara ett, likasom vi äro ett.
12. Medan jag var hos dem, bevarade jag dem i ditt namn, det som du har förtrott åt mig; jag vakade över dem, och ingen av dem gick i fördärvet, ingen utom fördärvets man, ty skriften skulle ju fullbordas.
13. Nu går jag till tid; dock talar jag detta, medan jag ännu är här i världen, för att de skola hava min glädje fullkomlig i sig.
14. Jag har givit dem ditt ord; och världen har hatat dem, eftersom de icke äro av världen, likasom icke heller jag är av världen.
15. Jag beder icke att du skall taga dem bort ur världen, utan att du skall bevara dem från det onda.
16. De äro icke av världen, likasom icke heller jag är av världen.
17. Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning.
18. Såsom du har sänt mig i världen, så har ock jag sänt dem i världen.
19. Och jag helgar mig till ett offer för dem, på det att ock de må vara i sanning helgade.



20. Men icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig;
21. jag beder att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är i mig, och jag i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig.
22. Och den härlighet som du har givit mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett
23. -- jag i dem, och du i mig -- ja, för att de skola vara fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig.


24. Fader, jag vill att där jag är, där skola ock de som du har givit mig vara med mig, så att de få se min härlighet, som du har givit mig; ty du har älskat mig före världens begynnelse.
25. Rättfärdige Fader, världen har icke lärt känna dig, men jag känner dig, och dessa hava förstått att du har sänt mig.
26. Och jag har kungjort för dem ditt namn och skall kungöra det, på det att den kärlek, som du har älskat mig med, må vara i dem, och jag i dem.»


vad är antikrists ande


Johannes' första brev,

4 Kapitlet Uppmaning att pröva andarna, att älska Gud och att älska bröderna.

1. Mina älskade, tron icke var och en ande, utan pröven andarna, huruvida de äro av Gud; ty många falska profeter hava gått ut i världen.
2. Därpå skolen I känna igen Guds Ande: var och en ande som bekänner att Jesus är Kristus, kommen i köttet, han är av Gud;
3. men var och en ande som icke så bekänner Jesus, han är icke av Gud. Den anden är Antikrists ande, om vilken I haven hört att den skulle komma, och som redan nu är i världen.
4. I, kära barn, I ären av Gud och haven övervunnit dessa; ty han som är i eder är större än den som är i världen.
5. De äro av världen; därför tala de vad som är av världen, och världen lyssnar till dem.
6. Vi åter äro av Gud. Den som känner Gud, han lyssnar till oss; den som icke är av Gud, han lyssnar icke till oss. Härpå känna vi igen sanningens Ande och villfarelsens ande.


http://runeberg.org/bibeln/61_04.html


1 joh brev 2 kap


18. Mina barn, nu är den yttersta tiden. I haven ju hört att en antikrist skall komma, och redan hava många antikrister uppstått; därav förstå vi att den yttersta tiden är inne.
19. Från oss hava de utgått, men de hörde icke till oss, ty hade de hört till oss, så hade de förblivit hos oss. Men det skulle bliva uppenbart att icke alla höra till oss.
20. I åter haven mottagit smörjelse från den Helige, och I haven all kunskap.
21. Jag har skrivit till eder, icke därför att I icke kännen sanningen, utan därför att I kännen den och veten att ingen lögn kommer av sanningen.
22. Vilken är »Lögnaren», om icke den som förnekar att Jesus är Kristus? Denne är Antikrist, denne som förnekar Fadern och Sonen.
23. Var och en som förnekar Sonen, han har icke heller Fadern; den som bekänner Sonen, han har ock Fadern.
24. I åter skolen låta det som I haven hört från begynnelsen förbliva i eder. Om det som I haven hört från begynnelsen förbliver i eder så skolen ock I själva förbliva i Sonen och i Fadern.
25. Och detta är vad han själv har lovat oss: det eviga livet.
26. Detta har jag skrivit till eder med tanke på dem som söka förvilla eder.
27. Men vad eder angår, så förbliver i eder den smörjelse I haven undfått från honom, och det behöves icke att någon undervisar eder; ty vad hans smörjelse lär eder om allting, det är sant och är icke lögn. Förbliven alltså i honom, såsom den har lärt eder.
28. Ja, kära barn, förbliven nu i honom, så att vi, när han en gång uppenbaras, kunna frimodigt träda fram, och icke med skam nödgas gå bort ifrån honom vid hans tillkommelse.

2 joh brev 1

7. Ty många villolärare hava gått ut i världen, vilka icke bekänna att Jesus är Kristus, som skulle komma i köttet; en sådan är Villoläraren och Antikrist.
8. Tagen eder till vara, så att I icke förloren det som vi med vårt arbete hava kommit åstad, utan fån full lön.
9. Var och en som så går framåt, att han icke förbliver i Kristi lära, han har icke Gud; den som förbliver i den läran, han har både Fadern och Sonen.
10. Om någon kommer till eder och icke har den läran med sig, så tagen icke emot honom i edra hus, och hälsen honom icke.
11. Ty den som hälsar honom, han gör sig delaktig i hans onda gärningar.





därför blev jag glad över Henoks profetia ..för jag ville genom bibelordet se Fadern Jesu Fader




.....
.....